Hunden i parken

Bamse hittade Antonio. Eller så hittade Antonio Bamse. Det är svårt att säga vem som hittade vem, för hundägare vet att det aldrig är människorna som väljer. Det är hundarna.

Det hände i parken i byns utkant, den lilla fläcken med träd och bänkar där gamlingarna sitter på förmiddagen och hundarna springer på eftermiddagen. Olle gick dit varje dag klockan sex, den magiska timmen då solen tappar sitt gift och luften börjar lukta jasmin och någons middag.

Antonio var en man i ungefär Olles ålder, kanske lite äldre, med silvergrått hår, bruna armar och den sortens ansikte som ser ut att ha skrattat mycket och sovit lite. Han hade en liten brun hund av obestämbart ras. Hunden hette Chispa, som betyder gnista, vilket var antingen ironiskt eller profetiskt beroende på hennes humör.

Chispa och Bamse upptäckte varandra på tjugo meters avstånd. De stelnade. De stirrade. Och sedan exploderade de mot varandra med den hänsynslösa glädje som bara hundar förmår, som om de varit åtskilda i åratal och nu äntligen återförenats.

Olle och Antonio stod i var sin ände av det hundarna bestämt var en vänskap, och tittade på varandra med den halvt förtvivlade, halvt road blicken hos två män som vet att de nu är tvungna att stå bredvid varandra i minst tjugo minuter medan hundarna leker.

«Hola», sa Antonio.

«Hola», sa Olle.

Det var allt de sa den första dagen.

Nästa dag var de där igen. Hundarna sprang. Männen stod. Antonio sa «calor». Olle sa «sí». Antonio nickade. Olle nickade. Tjugo minuter gick. De gick hem åt varsitt håll.

Tredje dagen erbjöd Antonio Olle en cigarett. Olle hade inte rökt på tjugo år. Han tog den. De stod och rökte under tystnad medan hundarna härjade, och det var den bekvämaste tystnad Olle upplevt med en annan människa sedan Annika.

Fjärde dagen pekade Antonio på Bamse och sa «viejo». Gammal. Olle nickade. «Muy viejo.» Antonio skrattade och pekade på sig själv. «Yo también.» Jag också. Olle skrattade.

Femte dagen sa Antonio något längre. Olle förstod kanske vartannat tionde ord. Det handlade om Chispa, och något om en katt, och kanske en bil. Olle nickade i de pauser som verkade rätt. Antonio verkade nöjd med samtalet. Olle insåg att han just haft sitt första spanska samtal, och att det inte spelade någon roll att han inte förstått det.

Efter två veckors dagliga möten i parken hade de utvecklat ett eget språk. Det var en blandning av de femtio spanska ord Olle kunde, de tio engelska ord Antonio kunde och en omfattande katalog av gester, miner och ljudeffekter som skulle fått en lingvist att gråta.

Antonio pekade. Olle gissade. Ibland rätt. Ofta fel. Det spelade ingen roll. De skrattade ändå.

En kväll, efter tre veckor, tog Antonio med Olle till baren vid plazan, den Olle passerat tjugo gånger och aldrig vågat sig längre in i än till en caña vid disken. Antonio gick förbi disken, till bordet längst in i hörnet, det som uppenbarligen var hans. Han sa något till Miguel bakom baren och pekade på Olle. Miguel nickade allvarligt, som om Olle just klarat ett prov han inte visste att han skrev.

De satt där i två timmar. De drack vin. De åt skinka. De pratade på sitt hemgjorda språk om saker Olle bara halvt förstod: Antonios döttrar (två stycken, båda i Málaga), hans fru (död, tre år sedan, hjärtat), båten han haft (såld), fisken han brukade fånga (stor, alltid stor).

Olle berättade om Annika. Han använde händerna. Han pekade på hjärtat. Antonio förstod på en gång. Han la handen på Olles axel och sa «lo siento, amigo», jag beklagar, vän, och det är det mesta en man behöver säga till en annan man om sådant.

De gick hem genom de mörka gränderna. Hundarna gick före, som om de visste vägen. Stjärnorna var ute. Antonio började sjunga något, lågt och lite falskt, en sång Olle inte kände men som lät som om den handlade om havet.

Vid kröken där deras vägar skildes åt stannade Antonio. Han tog Olles hand, skakade den och sa «mañana». I morgon.

Och den här gången menade han det.

Olle i Spanien är en fiktiv novellserie. Alla händelser och personer är påhittade, men inspirerade av verkliga erfarenheter från svenskar som har flyttat till Spanien.