Spansk dygnsrytm: Varför ingen gör något i rätt tid enligt svensk klocka

Klockan är halv elva på kvällen och restaurangen börjar precis bli full. Barnen vid grannbordet är inte äldre än sju år. I Spanien är det helt normalt. För en nyanländ svensk är det nästan overkligt. Den spanska dygnsrytmen följer sin egen klocka, och den börjar och slutar senare än nästan någon annanstans i Europa.

En dag i Spanien

En typisk spansk vardag ser ut ungefär så här: Frukosten är liten, gärna en kaffe och en skiva rostat bröd med tomat och olivolja. Lunchen är dagens stora måltid och äts oftast mellan 14 och 16. Middagen börjar inte förrän klockan 21 eller 22, och det är inget att höja på ögonbrynen åt. Vuxnas läggdags är motsvarande sen, och det syns i att spanjorer statistiskt sett sover färre timmar per natt än sina europeiska grannar.

En studie publicerad i tidskriften «Sleep» visade att spanjorer sover i genomsnitt omkring 53 minuter mindre per natt än det europeiska genomsnittet. Vissa forskare pekar på att den spanska tidszonen, som geografiskt borde ligga närmare brittisk tid, bidrar till att det blir ljust sent och att det finns ett socialt tryck att vara uppe längre.

Förklaringen: en historisk tidszonsändring

Under andra världskriget flyttade diktatorn Francisco Franco Spaniens tidszon från Greenwichtid till centraleuropeisk tid för att anpassa sig till Nazityskland. Frankrike och resten av det ockuperade Europa följde efter. Det var 1940, och Spanien har aldrig bytt tillbaka. I dag betyder det att solen i Madrid vid midsommartid inte går ner förrän närmare klockan 22, och det påverkar allt från barnens läggtider till restaurangernas öppettider.

Praktiska konsekvenser för dig

Bor eller reser du i Spanien: räkna inte med att en inbjudan till «middag klockan nio» är sen kväll. Det är ganska normalt. Dyk inte upp på restaurangen klockan sju, för köket är kanske inte ens öppet. Och om dina barn är uppe till midnatt på nyårsafton, slappna av. I Spanien är de i gott sällskap.