NYTT Gratis guide: så får du ditt NIE-nummer Läs guiden →TURKARTA Pikapoko: gratis turkarta med 5 500 rutter. Se översvämning och skogsbrandsrisk innan du går Öppna kartan →

Den spanska inkvisitionen: Vad historien faktiskt visar

Den spanska inkvisitionen är kanske den mest mytomspunna institutionen i europeisk historia. Mellan den svarta legenden om organiserade massavrättningar och dem som bagatelliserar all kritik finns en väl dokumenterad historisk verklighet. Den är mörk nog utan att man behöver överdriva.

Bakgrund och tillkomst

Inkvisitionen inrättades i Kastilien 1478 av Ferdinand och Isabella med påvligt tillstånd. Syftet var, tvärtemot vad man ofta tror, att kontrollera konvertiter och inte att förfölja muslimer och judar som sådana: judar och muslimer som hade låtit döpa sig under tryck, men som man misstänkte fortsatte att utöva sin ursprungliga tro i det fördolda. De kallades conversos (judar) och moriscos (muslimer).

Det är viktigt att understryka att endast kristna formellt stod under inkvisitorernas auktoritet. Icke-kristna som aldrig hade döpts låg utanför dess jurisdiktion, även om judarna utvisades från Spanien 1492 och muslimerna tvångsdöptes mellan 1502 och 1526 av andra skäl.

Processerna och metoderna

Inkvisitionen använde tortyr vid förhör, något som var vanligt i europeisk rättspraxis på 1400- och 1500-talen. Det är dokumenterat att omfattningen och stränghetens grad varierade kraftigt mellan olika inkvisitorer och perioder. Tomás de Torquemada, den förste storinkvisitorn, har blivit en symbol för grymhet, och källorna visar att han både var ideologiskt rigid och låg bakom många av de hårdaste domarna under den tidiga fasen.

Nyare historisk forskning, särskilt den som granskade inkvisitionsarkiven i detalj från 1970-talet och framåt, uppskattar att omkring 3 000 till 5 000 människor avrättades av inkvisitionen under dess närmare 350 år, från 1478 till den formellt upplöstes 1834. Det är ett lågt tal jämfört med häxprocesserna i Nordeuropa, men det rör sig ändå om enskilda liv och brutal rättskipning.

Inkvisitionen som social kontroll

Utöver fall av religiös avvikelse sträckte sig inkvisitionen in i vardagslivet. Den förföljde bigami, hädelse, sodomi och innehav av förbjudna böcker. På 1500- och 1600-talen blev den också ett redskap mot lutherskt inflytande från Europa. Rädslan den skapade i befolkningen, att bli angiven av en granne, är väl dokumenterad i skriftliga vittnesmål från perioden.

Napoleon avskaffade inkvisitionen 1808 under sin ockupation av Spanien. Den återinfördes och avskaffades på nytt vid två tillfällen innan den slutgiltigt upplöstes 1834. Den spanska inkvisitionen är ett svart kapitel, men också en varning om vad som händer när religiös auktoritet och statsmakt smälter samman helt.