Camino de Santiago: Pilgrimsledens 1 200 år långa historia

Varje år ger sig hundratusentals människor ut på Camino de Santiago. Några går av religiösa skäl, många av personliga, andra bara för naturen och vandringsupplevelsen. Alla trampar dock samma leder som pilgrimer har gått sedan tidig medeltid, och vägarna bär på över 1 200 år av historia.

Apostelns grav och en politisk strategi

Enligt kristen tradition led aposteln Jakob den äldre martyrdöden i Jerusalem omkring år 44 och begravdes i Galicien i nordvästra Spanien. Upptäckten av det som ansågs vara hans grav år 830, under biskop Teodomiro av Iria Flavia, var inte bara religiös utan också politisk. De kristna kungadömena i norr kämpade om kontrollen över halvön mot muslimska härskare i söder, och en nationell helgedom av Jakobs dignitet skapade sammanhållning och prestige.

Biskop Diego Gelmírez och ärkebiskopsstolen i Santiago de Compostela blev under 1100-talet ett av Europas mäktigaste kyrkliga centrum. Påven Kallixtus II gav Santiago samma status som Rom och Jerusalem som pilgrimsmål.

Camino Francés och de stora lederna

Den viktigaste historiska leden är Camino Francés, den franska vägen, som börjar i Saint-Jean-Pied-de-Port vid Pyrenéerna och går omkring 780 kilometer västerut genom Navarra, La Rioja och Castilla y León och in i Galicien. På 1100-talet fanns det sjukhus, härbärgen och broar längs hela sträckan, upprätthållna av munkordnar och lokala kungar som såg resenärerna som en inkomstkälla och ett religiöst bidrag.

Liber Sancti Jacobi, en guide för pilgrimer från tidigt 1100-tal, beskriver leden, städerna, folken och farorna längs vägen i detalj. Det är en av de tidigaste reseguiderna i europeisk litteratur, och den visar att turister och turistguider är äldre fenomen än vi gärna tror.

Förfall och återupplivning

Efter medeltidens höjdpunkt sjönk pilgrimsfärderna dramatiskt. Reformationen, digerdöden, krig och politisk oro minskade strömmarna av pilgrimer genom århundradena. På 1980-talet var det knappt någon som gick hela Camino Francés.

Återupplivningen kom genom en kombination av turistsatsningar, vandringsintresse och ett förnyat religiöst och kulturellt engagemang. År 1993 sattes leden upp på Unescos världsarvslista. I dag anländer över 200 000 pilgrimer till Santiago de Compostela varje år, med sitt stämplade pilgrimspass i handen. Katedralen, där rökelsekaret Botafumeiro svingar genom tvärskeppet under högmässan, är fortfarande målet för en av världens äldsta vandringstraditioner.