Río Tinto: Floden som ser ut som en annan planet
Längs en flodbädd i Andalusien rinner ett vatten som är rött som tegel och så surt att de flesta organismer dör i det. Ändå är Río Tinto långt ifrån livlös, och just därför följer Nasa och europeiska rymdforskare den med stort intresse.
Färgen som förvirrar
Río Tinto har sitt källflöde i provinsen Huelva i södra Spanien och rinner mot Atlanten. Det som gör den omedelbart igenkännbar är färgen: ett djupt orangerött som varierar med årstid och ljus men alltid ser främmande ut. Orsaken är en kombination av järn och svavelrika mineraler som löses upp ur berggrunden, och mikroorganismer som trivs just i den miljön.
Vattnet i floden har ett pH-värde på mellan 1,5 och 3, ungefär som ättika eller magsaft. Det är starkt surt, och färgen beror delvis på järn(III)joner som ger den rostorange nyansen.
Gruvorna som formade floden
Människan har bidragit till flodens speciella kemi. I Minas de Riotinto har det bedrivits gruvdrift i över 3 000 år, och lämningar efter romerska, fenicisk och moderna gruvor präglar fortfarande landskapet runt floden. Stora mängder sulfidmineraler har blottats och vittrat med tiden, vilket förstärker flodens naturliga surhet.
Gruvområdet är i dag delvis ett museum, och besökare kan se rester av en romersk gravplats, en gammal gruvtunnel och det ikoniska malmtåget som sedan 1800-talet fraktade malm.
Liv där inget borde leva
Det fascinerande är att Río Tinto är full av liv, fast inte av det slag vi är vana vid. Specialiserade mikrober, särskilt svavelbakterier och järnoxiderande bakterier, frodas i det sura vattnet. Dessa extremofiler, som forskningen har upptäckt och namngett under de senaste decennierna, liknar de livsformer man tror kan finnas på Mars eller på Jupiters måne Europa.
Rött vatten, sur kemi och primitiva mikrober: det är inte konstigt att forskare använder Río Tinto som testområde när de utvecklar instrument och metoder för marsforskning.
Att besöka den röda floden
Från staden Minas de Riotinto kan man följa guidade turer längs floden, besöka gruvmuseet eller cykla på stigar som följer stranden. Att bada rekommenderas inte, men fotografierna ser ut som om de tagits på en annan planet, och det stämmer nästan.