Korkeken: trädet som släpper sin bark och överlever

Tänk dig ett träd som klär av sig vart nionde år och växer ny bark efteråt, starkare än förut. Korkeken gör precis det, och resultatet är kork som används i allt från vinflaskkorkar till isoleringsmaterial över hela världen.

Spanien är tvåa i världen

Portugal är den obestridda marknadsledaren inom korkproduktion, men Spanien är en solid tvåa. Extremadura och Katalonien har landets största korkekskogar, på spanska kallade «alcornocales». Området Coto Doñana i Andalusien är också hemvist för stora bestånd av denna säregna ek.

Korkeken, Quercus suber, trivs i varmt, fuktigt kustklimat med näringsfattig, sur jord. Den tåler sommarhettan väl, och skogen under korkekarna är ett rikt ekosystem med iberiskt lodjur, iberiskt svin och en rad fågelarter som häckar i de ihåliga stammarna.

Så går barkningen till

Barkningen är ett precisionshantverk som kräver erfarna arbetare med specialyxor. Processen sker alltid mellan maj och augusti, när saven stiger i trädet och barken lossnar lättare. Arbetarna skär försiktiga snitt runt stammen och längs längdaxeln och bänder sedan loss de stora barkbitarna i ett stycke.

Första gången ett träd barkas, kallat «desbornizamento», ger det så kallad jungfrukork som är ojämn och används till granulerad kork, inte till vinkorkar. Från andra barkningen och framåt, normalt efter 18 år, börjar trädet ge användbar kork. Efter 25 till 30 år är trädet i full produktion, och barkningen upprepas därefter vart nionde år under resten av trädets livstid, som kan sträcka sig över 150 till 200 år.

Ett hållbart material

Kork är ett av de mest hållbara naturmaterial vi känner till. Barkningen skadar inte trädet, och korken växer tillbaka. Samtidigt binder korkekskogen stora mängder koldioxid, och studier från World Wildlife Fund har visat att skog där träden barkas regelbundet faktiskt tar upp mer koldioxid än obarkad skog, eftersom trädet arbetar hårdare med att regenerera barken.

Nästa gång du drar korken ur en spansk vinflaska kan du tänka på att den kanske växte fram på ett träd i Extremadura och skördades av en arbetare som använde tekniker som förändrats lite på hundratals år.