Ny flamenco: Så har konstformen förnyats utan att tappa själen

Flamenco är en levande konstform och inget museiföremål. Det betyder att den förändras. Vissa av förändringarna har lett till hetsiga debatter om vad som är ”äkta” flamenco och vad som är förfall. De bästa företrädarna för den nyare flamencon har ändå flyttat konstformens gränser utan att förlora kärnan.

Fusionstraditionens rötter

Flamenco har aldrig varit helt isolerad. Redan från början tog den upp arabisk musik, romska traditioner och spansk folkmusik. Mötet med latinamerikansk musik på 1800-talet berikade den ytterligare. Att flamencon hämtar impulser utifrån är alltså inget nytt. Det nya är tempot och omfattningen på dessa möten.

Paco de Lucía och jazzbron

Den viktigaste enskilda personen i den moderna flamencoutvecklingen är utan tvekan Paco de Lucía. På 1970-talet började han samarbeta med jazzmusiker och experimentera med harmonier och strukturer som inte fanns i traditionell flamenco. Albumet ”Almoraima” från 1976 räknas som en vändpunkt. Han spelade med Al Di Meola och John McLaughlin i trion bakom ”Friday Night in San Francisco”, där flamenco möttes av jazzfusion i en historisk konsert. Många puristers reaktion var kritisk; i efterhand räknas konserterna som milstolpar i båda genrerna.

Camarón de la Isla: Sångaren som sprängde gränser

Camarón de la Isla, sångaren från San Fernando i provinsen Cádiz, var Paco de Lucías fasta musikaliska partner och en lika radikal förnyare. Albumet ”La Leyenda del Tiempo” från 1979 införlivade elbas, klarinett och rocktrummor i flamencon och skapade chock i den traditionella flamencovärlden. I dag räknas det som en av de mest inflytelserika flamencoutgivningarna någonsin. Camarón dog 1992, bara 41 år gammal, men hann förändra flamencosången för alltid.

Dansens samtidsgren

På dansens sida har koreografer som Rocío Molina och Israel Galván fört in flamencon på samtidskonstens område. Galváns föreställningar bryter mot nästan alla konventioner: kostym, musik, rörelse och scenografi är allt annat än traditionella, men rötterna i zapateo och compás syns tydligt för den som kan lyssna. Båda har uppträtt på internationella scener och fått erkännande från konstvärlden utanför Spanien.

Elektrisk flamenco och en ny generation

Dagens generation artister använder loopar, elektronisk produktion och samarbetar med musiker från hiphop, afrobeat och elektronisk musik. Grupper som Chambao blandar flamencorötter med elektroniska beats. Resultatet kallas ofta flamenco fusión och har fått stor kommersiell dragningskraft, särskilt bland unga lyssnare.

Debatten om vad som är ”äkta” flamenco kommer alltid att finnas. Men konstformer som inte utvecklas dör. Att flamencon fortsätter att väcka debatt är kanske det bästa beviset på att den lever.