Mal de ojo: Det onda ögat lever fortfarande i Spanien

Du berömmer grannens nyfödda barn. Några dagar senare är barnet krasset och kinkigt. Grannen tittar bort och tänker: mal de ojo. Det onda ögat. I delar av Spanien är det här ingen medeltida skrock. Det är en levande del av vardagskulturen.

Vad är mal de ojo?

Mal de ojo, det onda ögat, är tron att överdriven beundran, avund eller ondskefull blick från en annan person kan överföra otur, sjukdom eller olycka till den som blir betraktad. Bebisar, barn och djur anses särskilt sårbara. Men även vuxna kan drabbas, särskilt i perioder av framgång eller synlig lycka.

Rötter i antiken

Tron på det onda ögat är en av mänsklighetens äldsta och mest spridda vidskepelser. Den finns dokumenterad i Mesopotamien för mer än 5 000 år sedan och har varit en del av grekisk, romersk, judisk, islamisk och kristen tradition. I Spanien fick den sina egna lokala uttryck genom moriskt inflytande och folklig katolicism under århundradenas lopp.

Skydd och motmedel

För att skydda sig mot mal de ojo finns en rad traditioner. En av de mest kända symbolerna är ögonamuletten, ofta i blått och vitt, som hänger på väggar, barnvagnar och i butiker i kustregioner. Röda och svarta trådar knyts kring spädbarns handled i vissa familjer. Vitlök, rökelse och särskilda böner används också.

Så bryts förbannelsen

Att diagnostisera och ta bort mal de ojo är en kunskap som förs vidare från person till person, särskilt bland äldre kvinnor på landsbygden och i södra Spanien. Ritualen kan innebära bön, ägg som används för att «suga upp» det onda, eller särskilda gester över den drabbade. Det är en sedvänja som lever sida vid sida med modern medicin och religion, utan att någon nödvändigtvis ser någon motsättning.

Om du berömmer något som spanjorerna värdesätter, vare sig det är barnet, huset eller bilen, märker du kanske att de snabbt lägger till något skyddande efteråt. Det är ingen ohövlighet. Det är tusenårig försiktighet.