Kastanjetternas klick och klänningens virvlar: Flamencons visuella språk

Blunda och tänk på flamenco. Chansen är stor att det första du ser är en röd klänning som virvlar och det första du hör är kastanjetternas klick. De två inslagen har blivit ikoniska långt utanför Spaniens gränser, men det ligger mer bakom dem än du kanske tror.

Kastanjetternas verkliga roll

Kastanjetter, på spanska castañuelas, är två konkava träbitar som hålls i handen och slås mot varandra för att ge det karakteristiska klickljudet. Instrumentet är urgammalt och finns i varianter över hela Medelhavsområdet. I Spanien förknippas de starkt med flamenco, men en liten nyans är värd att känna till: i den allra mest traditionella flamencodansen används kastanjetter mycket sällan. De hör snarare hemma i folkdanser som sevillanas och andra regionala spanska danser.

I moderna flamencoföreställningar, särskilt de som är anpassade för scen och turister, är kastanjetter vanligare. När de används sker det med imponerande precision. De två halvorna, en för höger och en för vänster hand, spelar olika rytmer som tillsammans bildar en komplex perkussiv väv. Att bemästra kastanjetter tar år.

Traje de flamenca: Mer än en klänning

Flamencoklänningen, kallad traje de flamenca eller bata de cola (den med det långa släpet), är ett konstverk i sig. Den är utformad för rörelse. Volangerna (volantes) längs kanten och släpet fångar luften och förstärker varje rörelse till det spektakulära. En bra bata de cola kan väga upp till 15 kilo och ha ett släp på över två meter.

Dansen och klänningen hör ihop: dansaren använder släpet aktivt, sparkar det framåt, drar det bakåt och viftar med det som en förlängning av kroppen. Det tar år att lära sig behärska. Färger och mönster väljs aldrig på måfå: rött symboliserar passion, svart är allvar och sorg, vitt är fest.

Håret och tillbehören

Traditionellt sätts håret upp i en stram knut eller chignon, prydd med blommor, gärna claveles (nejlikor) eller sidenblommor. Frisörskolor i Sevilla har i generationer lärt upp frisörer i just den här frisyren. Smyckena är stora och dramatiska, gärna i guld och med färgade stenar. Skon är inte alltid det mest synliga, men det är den som håller rytmen.

Zapatos de flamenco

Flamencoskon är inte till för prydnad. Den är ett instrument. Sulan och klacken är försedda med små spikrader, och ljudbilden som skapas av zapateo, det snabba fotarbetet, varierar från en djup resonans till skarpa smällande slag beroende på golvet och tekniken. Skon är en integrerad del av rytmen, och de bästa flamencoskorna tillverkas fortfarande för hand i Sevilla av några få kvarvarande hantverkare.

Allt detta, klänningen, skorna, kastanjetterna och blommorna i håret, är visuella uttryck för samma passion som bor i musiken. Flamenco talar med hela kroppen, från hjässan till tåspetsarna.