Guggenheim Bilbao: byggnaden som räddade en hel stad
Inom stadsplaneringen finns ett begrepp som kallas «Bilbao-effekten». Det beskriver fenomenet där en enda signaturbyggnad kan vända en hel stads öde. Begreppet föddes eftersom Guggenheim Bilbao faktiskt gjorde precis det.
En stad i kris
På 1980-talet var Bilbao inget resmål. Staden var tung industri, stål och skeppsbyggeri, och båda branscherna var i fritt fall. Arbetslösheten var hög, floden Nervión var kraftigt förorenad och stadskärnan förföll. Baskiens regionala myndigheter bestämde sig för att satsa allt på kultur som motor för stadsförnyelse och slöt 1991 ett avtal med Guggenheim Foundation om att bygga ett nytt museum.
Titanytorna som speglar floden
Arkitekten Frank Gehry ritade en byggnad där ingen vägg är rak. Museet är klätt med över 33 000 tunna titanskivor, sammanlagt 60 ton, som skiftar färg efter ljuset och årstiden. Byggnaden invigdes 1997 och hyllades direkt som ett av efterkrigstidens viktigaste arkitektoniska verk. Arkitekturkritikern Herbert Muschamp i New York Times kallade det «vår tids viktigaste byggnad».
Siffrorna som bevisar effekten
- Under de tre första åren besökte över 4 miljoner människor museet.
- Museet genererade före 2001 mer än 500 miljoner euro i turism för Baskien, långt mer än byggkostnaden på omkring 100 miljoner dollar.
- Bilbao har sedan dess rustat upp flodstranden, byggt en ny tunnelbana ritad av Norman Foster och förvandlat hamnområdet.
Det ironiska är att Guggenheim Bilbao inte ens rymmer de bästa verken ur Guggenheim-samlingen, men det spelar ingen roll. Folk kommer för att se byggnaden, och byggnaden har förändrat allt för Bilbao.