Diego Velázquez och Prado: målningen som stirrar tillbaka på dig

I sal 12 på Pradomuseet i Madrid hänger en målning på 318 x 276 centimeter. Du går in i rummet och något händer. Målningen ser på dig. Bokstavligen: den femåriga infantinnan Margarita Teresa, omgiven av sitt hov, blickar rakt ut ur duken, mot dig, mot betraktaren. Det är Las Meninas, målad av Diego Velázquez 1656. Den är kanske den mest analyserade målningen i europeisk konsthistoria.

Sevilla och hovet

Velázquez föddes i Sevilla 1599 och visade så tidigt talang att han blev lärling hos målaren Francisco Pacheco redan som elvaåring. I Sevilla målade han de tidiga bodegón-verken, vardagsscener från kök och marknad, med det starka chiaroscuro-ljus han lärt av nederländska mästare. Han gifte sig med Pachecos dotter, som om det inte räckte att han hade tagit över mästarens ateljé.

1623 blev Velázquez hovmålare åt kung Filip IV, och förhållandet mellan de två blev en av konsthistoriens märkligaste vänskaper. Kungen satt modell för honom mer än trettio gånger under livet, och Velázquez fick de privilegier som följde med: egen ateljé i Alcázar-palatset och frihet att resa till Italien två gånger för att studera och köpa in konstverk till kungens samling.

Ljuset som ingen ägde

Det som skiljer Velázquez från samtida konstnärer är ljuset. Där barockens mästare gärna använder ljus som dramatiskt grepp använder Velázquez det som ett iakttagande öga. Hans porträtt har ett psykologiskt djup som är ovanligt för sin tid. Påveporträttet av Innocentius X från 1650, målat i Rom och numera i Galleria Doria Pamphilj, anses av många vara historiens bästa porträtt. Francis Bacon kopierade det om och om igen på 1900-talet och lyckades aldrig komma i närheten.

Lägg också märke till den mörkhyade hovmannen Juan de Pareja, som Velázquez tog med till Rom och porträtterade där. Pareja var en frigiven slav som blev Velázquez assistent och själv en skicklig målare. Hans porträtt, numera på Metropolitan Museum i New York, ska ha fått åskådarna att kliva undan inför det i ett galleri i Rom eftersom de trodde att det var en riktig människa.

Prado: ett museum för Las Meninas

Museo Nacional del Prado öppnade 1819 och rymmer en av världens rikaste samlingar av europeisk konst, med särskilt tunga spanska och flamländska avdelningar. Velázquez finns representerad med över femtio verk. Men nästan alla vägar leder till sal 12 och Las Meninas.

Bilden är labyrintisk. Den visar hovet kring infantinnan, men inkluderar också Velázquez själv vid duken, och i spegeln längst bak i rummet skymtar du kung Filip och drottning Mariana, de som bilden egentligen målas för. Vem tittar på vem? Vad målar Velázquez på duken som vi inte ser? Det finns inget slutgiltigt svar, och det är just det som gör den omöjlig att glömma.