Vildhästarna i Galicien: halvtama, halvvilda och helt fascinerande

Djupt inne i Galiciens dimhöljda berg lever hästar som varken är tama husdjur eller vilda djur i traditionell mening. De kallas lokalt garrano, de här robusta, lågvuxna hästarna som strövar fritt i berg och dal året runt utan fast ägare och utan stall. Och varje år samlas lokalbefolkningen till en av Spaniens märkligaste och äldsta folkfester för att driva in dem.

Vad är en garrano?

Garranon är en gammal hästlinje på Iberiska halvön med rötter tusentals år tillbaka. De är genetiskt släkt med den portugisiska garrano-rasen och hör till gruppen iberoatlantiska ponnyer. De är inga stora djur, sällan över 130 centimeter i mankhöjd, men extremt uthålliga och väl anpassade till Galiciens fuktiga, kuperade bergsterräng.

De lever i lösa familjegrupper som leds av en sto och med en dominant hingst som vakar över flocken. På vintern klarar de sig på mager vegetation, mossa och ormbunkar. De är inte särskilt rädda för människor, men de är heller inte tama.

Rapa das Bestas: festivalens hemlighet

En gång om året, traditionellt på sommaren runt juli, hålls Rapa das Bestas i bergsbyar som Sabucedo i provinsen Pontevedra. Då driver lokalbefolkningen ner hästarna från bergen till inhägnader i byn, en drivning som kan ta flera dagar och involverar hundratals frivilliga.

I inhägnaden tar byns unga män tag i hästarna med bara händer för att klippa manen och märka djuren. Det är inget för sarta själar att se på. Men det är ingen brutal sport, det är en obruten tradition med rötter i medeltiden och ett praktiskt behov av att hålla reda på vem som äger vilka hästar.

Rapa das Bestas i Sabucedo har uppmärksammats som ett immateriellt kulturarv.

Att se hästarna i naturen

Du behöver inte vänta till festivalen. Längs vandringsleder i Galicien, särskilt i bergen kring Serra do Suído och O Courel, kan du stöta på flockarna när som helst. De betar lugnt längs stigar och vägkanter och är en naturlig del av det galiciska bergslandskapet, ett landskap som påminner mer om Irland än om det Spanien de flesta känner.

Att de här djuren har strövat i samma berg i tusentals år är något du känner på ett eller annat sätt. Det är som att se det förflutna röra sig fritt genom nutiden.