Knacka i trä och röra vid järn: två spanska vidskepelser

I Sverige knackar vi i bordet för att avvärja otur. Många spanjorer gör likadant, men det händer något intressant när det inte finns något trä i närheten: då rör de vid järn i stället. Två material med samma syfte, och en liten kulturell skillnad som säger en hel del om vidskepelsens mångfald.

Att knacka i trä på svenska och spanska

Att knacka i trä, tocar madera på spanska, är en utbredd sed i båda länderna. Ursprunget är något oklart, men en vanlig förklaring är att trä i äldre tid förknippades med heliga träd i keltisk och germansk tradition, och att beröringen skulle åkalla trädens skydd eller tacka gudarna för tur. Kristendomen tog över symboliken och kopplade den till korsets trä.

När det inte finns något trä...

Här skiljer sig Spanien från många nordeuropeiska länder. När en spanjor har sagt något som kan locka till sig otur och det inte finns något trä i närheten, brukar vissa i stället röra vid järn, tocar hierro. Järn ansågs i äldre tradition vara ett material som håller onda andar och olyckor på avstånd, en tro som troligen kommer av att smide betraktades som en nästan magisk process under tidig medeltid.

Vad du egentligen tar i

I praktiken kan en spanjor mitt i ett samtal sträcka ner handen och ta på bordsbenet, tangentbordet, ett skärp med metallspänne eller nyckelknippan i fickan, efter att ha sagt något skrytsamt eller för positivt om framtiden. Det är en impulsiv, nästan omedveten handling för många, precis som att säga «förhoppningsvis» efter en bra förutsägelse.

Båda går bra, men helst trä

Trä är fortfarande förstahandsvalet. Järn är reservlösningen. Och en del spanjorer, framför allt i de äldre generationerna, bär på en liten järnfigur eller ett järnornament just för sådana situationer. En amulett i fickformat mot slumpens nycker.

Det fina med de här vidskepelserna är att man inte behöver tro på dem för att utöva dem. De har blivit en sorts social reflex, ett sätt att visa att man inte tar turen för given.