Det iberiska lodjuret är tillbaka från utrotningens rand

För tjugo år sedan var det iberiska lodjuret världens mest hotade kattdjur. År 2002 fanns bara omkring 94 individer kvar, fördelade på två isolerade bestånd i Andalusien, och arten hängde i en så tunn tråd att biologer talade öppet om utrotning. I dag, 2026, finns det över 2 000 iberiska lodjur i Spanien och Portugal. Det är en av de mest anmärkningsvärda comebackerna i Europas naturhistoria.

Vad är det iberiska lodjuret egentligen?

Det iberiska lodjuret (Lynx pardinus) är en helt egen art och inte samma djur som det eurasiska lodjuret vi känner från Skandinavien. Det har kortare ben, tätare prickmönster och en karakteristisk krage av «polisonger» kring ansiktet. Det är specialist på ett enda byte: den europeiska vildkaninen. När kaninstammarna kollapsade på grund av myxomatos och andra sjukdomar under 1900-talet följde lodjuret med ner i avgrunden.

Vad vände utvecklingen?

Spanska och portugisiska myndigheter satte, i samarbete med EU, igång ett av Europas mest intensiva avelsprogram för hotade arter. Lodjur föds upp i fångenskap vid särskilda centra i Andalusien och Extremadura, och ungarna lär sig jaga själva innan de släpps ut i naturen. Parallellt har man arbetat intensivt för att bygga upp kaninstammar i områden där lodjuren återinförs.

Vägar anpassades med viltpassager, jägare och bönder fick ersättning för förluster, och straffen för att skjuta lodjur skärptes. Resultatet talar för sig självt.

Var kan du se det?

Nationalparken Doñana i Huelva är det ursprungliga kärnområdet, och det är här chansen är störst att få en skymt. Bergskedjan Sierra Morena i norra Andalusien har också ett starkt bestånd. Lodjuret är skyggt och nattaktivt, så det krävs tålamod, men lokala guider erbjuder särskilda morgonturer på platser med bra sikt.

Det iberiska lodjurets comeback visar att målinriktat och långsiktigt naturvårdsarbete fungerar, även när klockan nästan har tickat ut.