Havssköldpaddor i Medelhavet: Spaniens tysta badgäster

Nästa gång du snorklar längs Spaniens medelhavskust och något stort och långsamt glider förbi under dig kan det mycket väl vara en Caretta caretta, på svenska ibland kallad oäkta karettsköldpadda. Dessa urgamla varelser är vanliga i Medelhavet, och Spaniens kust är både ett viktigt födoområde och i vissa fall ett häckningsområde.

Två arter vid spansk kust

Det finns främst två arter havssköldpaddor i spanska vatten. Caretta caretta är den vanligaste och den du har störst chans att se. Den blir gärna 90 till 100 cm lång och kan väga upp mot 140 kg. Den lite sällsyntare gröna havssköldpaddan (Chelonia mydas) är större och ses särskilt kring Kanarieöarna, där det också finns några av de viktigaste häckningsplatserna i Atlanten.

Navigering över generationer

Havssköldpaddor har en av naturens mest häpnadsväckande orienteringsförmågor. Honor som kläcktes på en viss strand återvänder efter 20 till 30 år i havet till exakt samma strand för att lägga ägg. Mekanismen är troligen jordens magnetfält i kombination med lukt, men mycket är fortfarande oklart.

I Spanien finns häckningsplatserna främst på Kanarieöarna och längs Murcias och Valencias kuster, där några hundra bon registreras varje år. Det är inga stora tal, och varje bo övervakas av frivilliga och forskare.

Hot från plast och fiske

Havssköldpaddor lever länge, gärna 70 till 80 år, men är sårbara hela livet. Plast i havet är ett verkligt hot, särskilt plastpåsar som liknar maneter. Bifångst i fiskenät är en av de vanligaste enskilda dödsorsakerna för havssköldpaddor i Medelhavet. Projekt längs den spanska kusten lär fiskare att släppa fria sköldpaddor på ett säkert sätt och att använda nät med lägre risk.

Att se en havssköldpadda sticka upp huvudet för att andas, stilla och utan dramatik, i blågrönt medelhavsvatten är en av de upplevelser som fastnar. De har funnits här i över 100 miljoner år. Låt oss hoppas att de finns kvar i hundra miljoner till.