Björnen är tillbaka i Asturien, och nu är det faktiskt goda nyheter

Längs de gröna bergssluttningarna i Asturien och Kantabrien lever något som de allra flesta svenskar inte känner till: ett av Västeuropas sista kvarvarande brunbjörnsbestånd. Den kantabriska brunbjörnen (Ursus arctos) var nära utrotning på 1990-talet, med bara omkring 50 individer kvar. I dag räknas beståndet till över 370 djur och växer stadigt. Det är inget mirakel, det är många års tålmodigt arbete.

Två isolerade bestånd

De kantabriska björnarna lever i två grupper som skiljs åt av en dal. Det östra beståndet, i gränsområdena mellan Kantabrien och norra Kastilien och León, är det minsta och mest isolerade. Det västra beståndet sträcker sig genom Asturien och in i Galicien och är klart störst och växer snabbast.

Genetiskt är båda grupperna skilda från björnarna i Pyrenéerna och Skandinavien, och utgör en egen linje med lång historia i den iberiska halvöns berg.

Vad har fungerat?

Kombinationen av fridlysning, aktiv skötsel av livsmiljön och inte minst en tät dialog med lokalbefolkningen har varit avgörande. Bönder som förlorar får eller bikupor till björn kan söka ersättning. Lokala naturvårdsorganisationer som Fapas har spelat en central roll, både i övervakningen och i att skapa acceptans för björnen bland landsbygdsborna som bor tätt inpå djuret.

Det är särskilt tillväxten på 2010- och 2020-talen som förvånar forskarna positivt. Beståndet växer mer än modellerna förutspådde.

Där björnarna trivs

Asturien är en grön, regnig region med tät ekskog, kastanjeodlingar och branta kustberg. För en björn är det idealisk terräng: bra skydd, god tillgång på bär, ollon och insektslarver, och relativt lite intensivt jordbruk jämfört med längre söderut.

På sommaren drar björnarna högre upp i bergen och kan ibland ses på avstånd från vandringsleder i Picos de Europa. Det är inte ofarligt att närma sig dem, men det finns heller ingen anledning till panik. Den kantabriska björnen är i allmänhet mycket skygg och drar sig undan människor.

En försiktig framgångssaga

Beståndet är fortfarande sårbart. Inavel är en risk i den östra gruppen. Vägar, turistinfrastruktur och förändringar i jordbruket kan vända utvecklingen. Men där andra länder kämpar med att få tillbaka björnen till sina skogar har Asturien aldrig gett upp den björn de hade.

Nästa gång du kör längs de smala bergsvägarna i Asturien kan du passera tätt intill spår efter något långt större och äldre än du väntade dig att hitta i Spanien.