Barn i Spanien: en friare uppväxt?

Hemma i Sverige är många barn inne vid femtiden. I Spanien är de fortfarande ute på torget klockan halv elva på kvällen, springer mellan vuxnas ben, äter tapas-rester och håller på tills de däckar av trötthet. Det är ingen försummelse. Det är en helt annan filosofi kring hur en bra barndom ska se ut.

Platsen tillhör alla, även barnen

Det som slår de flesta svenskar först är att det offentliga rummet i Spanien faktiskt inkluderar barn. Barer, restauranger och torg är inga vuxenzoner där barn tolereras, de är familjerum där barn hör hemma. En spansk servitör som vänder sig mot ett barn och säger några vänliga ord är regel snarare än undantag. Barn betraktas som en självklar del av samhället och ska inte hållas undan tills de vuxna har roligt klart.

Resultatet är barn som är anmärkningsvärt bekväma bland okända vuxna. De är vana vid att bli sedda, tilltalade och inkluderade. Social osäkerhet i främmande situationer ser man betydligt mer sällan hos spanska jämnåriga.

Liv utomhus och lösa tyglar

Det spanska klimatet gör mycket av jobbet. När det är varmt och ljust långt in på kvällen under större delen av året är det naturligt att vara ute. Barn leker i parken medan föräldrarna pratar med grannarna. De cyklar runt i kvarteret utan ständig vuxenövervakning. De klättrar i träd utan att någon rusar fram för att hjälpa dem ner.

Det är en medveten, kulturellt inlärd tillit till att barn klarar att prova och misslyckas. Spanska föräldrar ingriper när det verkligen behövs, men de lägger inte en dämpare över allt barnen gör. Skrubbsår läker. Tristess är en förutsättning för kreativitet.

Sömnrytmen som förvirrar svenskar

En av de stora kulturkrockarna för svenska familjer i Spanien är läggtiden. Spanska barn under skolåldern sover gärna middag, siesta, och är därför aktiva långt in på kvällen. Skolbarn är uppe till tio, elva på kvällen på helgerna utan att någon tycker att det är anmärkningsvärt. Familjen äter middag klockan nio, och barnet sitter med vid bordet.

Forskning tyder på att det här inte är skadligt, eftersom barnen kompenserar med längre morgonsömn och siesta. Kroppen anpassar sig till kulturen. För svenska föräldrar som är vana vid strikta läggtidsrutiner kan det ta tid att slappna av, men de flesta berättar att barnen anpassar sig förvånansvärt snabbt.

Storfamiljen som nätverk

Spanska barn växer ofta upp nära mor- och farföräldrar, mostrar, farbröder och kusiner. Söndagslunchen är en institution där hela storfamiljen samlas, och barnen är självskrivna deltagare. Det ger en trygghet och en social skolning som är svår att återskapa i kärnfamiljsmodellen.

• Mor- och farföräldrar är aktiva barnvakter och inga avlägsna gestalter
• Barn lär sig umgås med många olika generationer från tidig ålder
• Det sociala ansvaret för barnet är fördelat på många vuxna
• Familjetillhörighet ger identitet och gemenskap

Vad kan vi lära oss?

Spansk barnuppfostran är förstås inte perfekt. Spanska barn kan till exempel ha svårare med självständighet och tidshantering. Men friheten, den sociala integrationen och den avslappnade inställningen till att barn bara är barn är något de flesta svenska föräldrar i Spanien säger att de aldrig vill släppa igen. En friare uppväxt? På många sätt, absolut.